Idag är en jobbig dag. Jag har mer eller mindre umgåtts med människor dygnet runt den här veckan, och när man har det trevligt så glömmer jag lätt bort att jag inte klarar av att umgås med folk så intensivt. Och då kommer det som en blixt från klar himmel: ångest och panik. Detta hände igårnatt när vi var ute i svartvik och firade Emil som fyllt år. Och i ett hus fullt av människor som festar så är det inte lätt att försöka isolera sig:p Ville helst bara lägga mig ner på marken och gråta MEN det gjorde jag inte. "Sånt kan jag göra när jag kommer hem" tänkte jag. Efter mycket om och men så tog jag mig hem idag iallafall, så nu ska jag isolera mig i två dagar och hoppas på att det går över.